Jag älskar tonåringarna!

Jag snackar om min dotter och hennes kompis. Så himla charmiga när de slappnar av och är sig själva. De är flamsiga och tramsiga och sugna på att diskutera nästan vad som helst. Som små kloka vuxna och samtidigt som två sjövilda förskolebarn med för mycket socker i systemet. 

Sen hör väl till saken att dottern och jag har samma störda humor. Vi upplever världen på ungefär samma sätt (med vissa skillnader såklart, typ ålder och sånt), och förstår varandra oftast ganska bra. 

Ibland önskar jag en kort stund att jag kunde krympa både dottern och sonen till lillstorlek igen. Att jag hade haft förstånd att ta tillvara på den tiden bättre. 

Men sen inser jag att de är helt ljuvliga som de är just nu. Och de kommer att fortsätta att vara ljuvliga alltid. För de är unika personligheter oavsett ålder, och jag är så tacksam att jag får vara en del av deras liv. 

När jag kom hem från jobbet idag vid 14-tiden så hade 10åringen och "fjortisarna" precis vaknat. Snacka om lyx. Och ska jag vara ärlig så är jag rätt nöjd med att ingen hade hunnit stöka ner medan jag var borta. ;)